16.11.2016

Migrationsverket och förvaltningsdomstolen hade ansett att A hade en välgrundad fruktan av förföljelse i enlighet med 87 § 1 mom. i utlänningslagen. Frågan om förutsättningarna för beviljande av asyl var således ostridig. Migrationsverket och förvaltningsdomstolen ansåg dock att det fanns grundad anledning att misstänka att A gjort sig skyldig till i 87 § 2 mom. i utlänningslagen avsedda brott, varför han inte beviljats asyl. I ärendet gällde skulle avgöras om det hade bevisats att de i 87 § 2 mom. i utlänningslagen stadgade förutsättningarna för att förvägra asyl hade uppfyllts.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enbart en misstanke eller spekulation inte räcker för att överstiga beviströskeln, utan myndigheten måste visa att det finns grundad eller synnerlig anledning att anta att personen gjort sig skyldig till ett i 87 § 2 mom. i utlänningslagen avsett brott. Uteslutningsklausuler bör tolkas restriktivt och en tillämpning av dem förutsätter alltid att myndigheten kan framföra utredning över att uteslutningsklausulen är tillämplig på personen i fråga. Myndighetens uppfattning om att det var osannolikt att A i sin ställning och med beaktande av hans verksamhet under 11 år inom underrättelsetjänsten inte skulle ha gjort sig skyldig till gärningar som omfattades av uteslutningsklausulen var inte tillräcklig för att tillämpa klausulen, särskilt eftersom A enligt den utredning som framgår i ärendet hade haft en förhållandevis låg position inom det irakiska styrande baathpartiets hierarki och inom den militära underrättelsetjänsten. A hade bestridit att han begått i 87 § 2 mom. 1, 2 eller 3 punkten i utlänningslagen avsedda brott och Migrationsverket hade inte visat att det fanns grundad anledning att misstänka att han gjort sig skyldig till något av de i punkterna nämnda brotten. Sådan utredning i ärendet hade inte framlagts som hade gett grundad anledning att misstänka att A gjort sig skyldig till i 87 § 2 mom. i utlänningslagen och artikel 1 F i Genèvekonventionen avsedda brott. Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återvisades till Migrationsverket för ny behandling.

Utlänningslagen 87 § 2 mom.